Handmaskinstickade plagg i ull, egna mönster och modeller.

Medlem på Arvika Konsthantverk

Lite om mig och mitt stickande

 

Jag har alltid varit omgiven av garn. Mormor vävde och färgade garn, mamma stickade och sydde. Själv hade jag inget tålamod och på syslöjden i skolan hade jag lågt betyg och inget intresse. Men det var bland garnet jag fick tröst när slöjdfröken bannade mig för sneda tråckelstygn. Det var där i garnförrådet jag gick in och gömde mig när jag behövde gråta en skvätt efter en utskällning. Det var först när jag fick sticka lovikkavantar i tjockt ullgarn som jag upptäckte att det faktiskt kunde vara roligt att göra något i textil. Helt plötsligt hade jag roligt på slöjden och jag blev nöjd och glad för det jag gjorde där.

 

I tjugoårsåldern blev jag alltmer intresserad av att lära mig sticka. Jag kom ju ihåg att jag tyckte det var roligt att sticka vantar i skolan. Då stickade jag min första väst, av Lovikka garn och tyckte själv att den blev riktigt fin (jag har kvar både den och mönstret än idag). Efter det blev det mer textilt utforskande. Jag började växtfärga och väva. Stickade fler och fler tröjor. Transporterade mormors vävstol 80 mil och vävde plädar i växtfärgat garn. Jag gick en bild och form utbildning i ett år, jobbade med bild och slöjd och barn och så vidare.

 

Så höll det på i flera år, tills jag en dag fick prova en stickmaskin. Då blev jag fast på riktigt.  Äntligen kunde jag se en möjlighet att få utveckla och använda mitt stora intresse för garn, färg och mönster mer än på hobbynivå. När jag senare flyttade till Värmland blev det också möjligt för mig att starta företag och att arbeta mer och mer som konsthantverkare.

 

Nu för tiden stickar jag bara i ull. Ull är ett fantastiskt material med fantastiska egenskaper. Tyvärr finns det en del som tror att plagg i ull är svåra att sköta men det är ju precis tvärtom. Man behöver ju inte tvätta det särskilt ofta eftersom ullen renar sig själv. Det räcker oftast med att man vädrar plagget. Sedan är ullen också vattenavvisande och framför allt varmt. Så alla ullskeptiker, inse att ull är fantastiskt.

 

Att hitta på mönster är det roligaste i hela processen med stickat. Jag ser mönster överallt, i tapeter, 50-tals keramik, i naturen m.m. Jag stickar helst sådant som jag själv vill ha. Det är oftast då det blir bäst. Jag gör alltid stickprover för att se hur ett ytmönster fungerar ihop med olika färgkombinationer.

 

Halsdukar, handledsvärmare, väskor och annat smått stickar jag i en begränsad upplaga. Tröjor, koftor och andra klädesplagg är unika. Jag stickar ibland samma mönster i en annan färg eller ändrar något i modellen. Numera undviker jag att ta emot beställningar eftersom jag märker att det hämmar mitt arbete. Jag gör bättre grejer om jag gör det jag vill göra och på mitt eget sätt.

 

Som konsthantverkare gör man allt själv, från mönster och formgivning till tillverkning av själva plagget. Det är en av anledningarna till att man inte kan komma upp i större kvantiteter. Men det är också det som gör det så roligt att vara konsthantverkare.